de rosa träden
Okej, nu var det ju mer eller mindre en evighet sedan jag skrev någonting här, två månader. Har gått och haft små bloggabstinenser utan att göra någonting åt det, men nu. Nu tänker jag faktiskt göra det mer livfullt här igen.
tänkte att vi kunde börja med dagens äventyr då!
jag mötte upp Emmi 5.15 och så tog vi pendeln in till stan där vi promenerade mot kungstädgården. Det känns så himla klyschigt varje år men ändå går det inte att missa det. För när träden i kungsträdgården blommar rosa är det ju vår på riktigt. Vi hade hoppats på att det skulle vara fint morgonljus när vi skulle fotografera men istället var det molnigt, så sad. Men det var ju rätt vackert ändå måste jag ju säga.
och när vi klagat tusen gånger på att det inte går att få originella bilder på dessa träd/blommor gick vi vidare. Vi hamnade i parken utanför Berns, som jag inte alls vet vad den heter, men där var det också fint då träden hade börjat bli gröna samtidigt som magnolian blommade. Såna vårkänslor. Emmi passade även på att ta selfies, fab.
SÅ FINT. orkar inte ens.
och appråpå fint så har vi en annan fining här ju! Finafina vän <33
dock uppskattar hon tyvärr inte bilden ovan lika mycket som jag, så det här lär nog vara hennes minspel när hon ser det här. Men det struntar jag i idag <3
och så vit körsbärsblom *tappar andan pga fint*, typ. Ja nästan iallafall.
När klockan var vid halv 11 åkte vi hem igen, och väldigt nöjda. Älskar våren så jävla mycket.
070115
en bild jag tog i höstas någon gång som det inte blev något med, och som hittades nu igen. Sen nu så var det ju visst ett nytt år också, 2015. Känns ganska konstigt att säga tänker jag. Ett mål jag har för året är att fotografera mer igen och försöka hitta tillbaka till den där känslan då foto känns som allra bäst och inte som ett stort krav som det blivit sen jag började läsa foto i ettan på gymnasiet. Nu när jag har haft lov och inte haft foto på schemat under tre veckors tid märker jag direkt att jag får massvis med idéer men så fort att jag kommer tillbaka till skolan försvinner det direkt pga så jäkla mycket prestationsångest vilket är sämst. Men jag hoppas, och vill att jag ska kunna fly från det. Och göra skillnad på hur jag fotograferar på fritiden och i skolan. Hursom, nog om det. Har också tänkt att jag ska ha som mål att börja blogga igen pga saknar ju att skriva här så himla mycket. Men det hör liksom ihop lite med det tidigare. Jag har knappt rört min kamera under hela hösten och jag tänker att en blogg utan bilder blir ju rätt trist. Jag vet inte när jag kommer att komma tillbaka, men jag kommer att göra det någon gång. Det vet jag. För den här bloggen har ju liksom varit en del av min vardag sedan jag var 12 år gammal och gick i sexan (den fyllde nämligen fem igår!!!<3), och jag tycker att det är så himla kul att dokumentera min vardag på ett ställe som en kan gå tillbaka till när som. Så för er som fortfarande är asgos och tittar in här SÅ, ha tålamod, och ni är bäst. Puss
Köpenhamn
wow jäklar jag uppdaterar här igen. Sen sist har jag fått jullov så nu ska jag bara ha det bra i tre veckors tid innan jag börjar skolan igen, wih. Någonting annat som hänt är ju att jag varit i Köpenhamn och sett Julian Casablancas+the voidz!!! alltså den lyckan. Jag förstår fortfarande inte att jag sett julian och allt känns som världens bästa dröm. Tänkte iallafall visa lite mobilbilder (</3 då en inte fick ta med kameran in på konserten och då vågade jag ju inte chansa och ha med den in i väskan liksom).
Klockan 6.21 gick mitt och Astrids tåg från centralen i tisdags morgon. Trötta men peppade som attsikans gick vi på tåget och satt sedan där i fem timmar. I Malmö gjorde vi ett byte då vi skulle hoppa på Öresundståget till Köpenhamn. Jag var helt fascinerad av Malmö central. Jag var ju där i somras men den här delen av centralen hade ju jag missat, vilket var synd då det var asballt!!! Väl på Öresundståget sen så var ju jättebesvikna då det bara tog ett par minuter att åka över bron. Trodde ju att det skulle vara aslångt, men nä (en har ju så bra koll..)
Väl framme i Köpenhamn sprang vi runt och virrade massvis. Först skulle vi ju hitta till hotellet vilket var lättare sagt en gjort. Efter att vi sprungit in och ut på de flesta ingångar till tågstationen hittade vi tillslut rätt väg ut, och följde vår magkänsla som visade oss rätt till hotellet. Nästa förvirring ledde ju då vi skulle hitta till konsertlokalen. Det var egentligen bara en gata upp från hotellet men eftersom att vi sprang in på bakgator för att fota fina hus (som detta hus ovan) tog det ett bra tag. När vi väl var utanför konsertlokalen var det tomt (vilket vi senare fick veta berodde på att vi stod vid fel ingång..) så då gick vi och fikade istället samt gömde oss för regnet!
Så gick vi förbi det här. Ett par konsertaffischer som jag var på tok för feg för att ta. Sedan gick vi tillbaka till konsertlokalen (och till rätt ingång) där vi fick nr 6 och 7 i kön. Vi satt och köade utomhus i fem timmar och jag var så himla peppad. Jag och Astrid satt och gjorde ordlekar med varandra och fördrev tiden på så sätt.
<3<3<3 klockan 21.20 gick julian och the voidz upp på scenen och då tror jag att jag fick min stora chock. Helt plötsligt stod Julian Casablancas några meter framför mig (och resten av bandet också såklart haha, men har inte hunnit bli så insatt i The Voidz än eftersom att det var typ tre månader sedan albumet släpptes ehehe). Julian, den person jag sett upp till så länge stod bara där. Jag hade nog förväntat mig att jag skulle gråta floder, men det höll jag mig ifrån och istället stod jag bara där och log det största leendet jag någonsin lett. De spelade flest låtar från deras album som släpptes nu i höst (och bland annat min favvis från skivan som de knappt spelat på några spelningar!!!), sedan körde de ett par The Strokes låtar (<3 gläjderus), och två låtar från Julians skiva (b.la 11th dimension som de inte spelat under hela hösten, liksom <3. Blev så glad). Det var dessutom så fint att se dem i just Danmark eftersom att Julian har släkt där + att det var sista spelningen på den här europaturnén. Brabra. Det sjukaste under konserten var väl sedan under den tredje sista låten då jag helt plötsligt fick ögonkontakt med Julian. Han stod där på scenen precis framför mig och tittade på mig. Alla runt omkring i publiken började ju sträcka ut armarna vilket jag såklart också gjorde och han fortsatte att hålla ögonkontakt och gick fram och tog mig i handen. Sedan sjöng han något i stil med kissing them hands och precis det gjorde han sekunden efter då han pussade mig på handen (+typ 3 personer efter). Då kände jag väl att lyckan var gjord. Jag tittade på Astrid och tänkte att dör jag nu så dör jag sjuktjävlaäckellycklig. För precis så kände jag. Och känner fortfarande några dagar i efterhand, fast jag fortfarande inte riktigt kan förstå vad som har hänt. Efter spelningen var jag så himla euforisk+jätteskak och kände att jag aldrig ville att denna dag skulle ta slut. Men det gjorde den ju. Dock är väl dagen placerad som en av de bästa någonsin.
morgonen därpå vaknade jag och Astrid upp till ett rätt soligt Köpenhamn. Dessutom hade vi världens största och finaste fönster på hotellrummet vilket vi inte sett tidigare då det bara varit mörkt innan. Det var viktigt att föreviga tänkte vi.
så gick vi ut på stan igen för att hitta någonstans att äta frukost.
vi fann ett ställe där en kunde dricka färskpressad juice och tyckte att det passade perf. Jag drack en juice med äpple och citron, och astrid med jordgubb och banan. Bra frukost liksom. Bredvid fiket hittade vi sedan en så gos butik med massa ekologiskt vilket var nice tyckte vi. Så gick vi tillbaka till gatan där vi bodde igen (och det var nästan den enda delen vi såg av Köpenhamn. Vi hade ju inte så mycket tid + att vi inte ville virra bort oss precis innan vi skulle åka hem).
dock gjorde det oss inte så mycket tror jag. Alla hus på gatan var sjukt fina så vi gick endast runt och fotade en massor (och jag saknade min kamera </3. Jag hade dock en engångskamera med mig som jag får ta och framkalla någon gång, är ju lite seg på sånt då jag fortfarande inte framkallat från kentfest och bråvalla eh).
dessutom fanns det såna här fruktstånd överallt. Tyckte att det var fint och att det borde finnas sånt här överallt.
vi fortsatte att gå, så gick vi i ett par secondhand affärer (jag köpte en gul polo som var fin), vi gick i en gammal antikaffär samt en godisaffär där vi köpte klubbor. Sedan var vi tvungna att gå tillbaka till hotellet igen för att checka ut och hämta våra väskor för att sedan säga hejdå till Köpenhamn :( så himla bra dagar och så skönt att bara komma iväg hemifrån ett par dagar så här mitt i all julhets. Har dessutom kommit fram till att jag absolut måste åka till Köpenhamn igen och då vill jag se mer av stan än bara en gata.
P3 session
tja! nu var det ett tag sen sist igen. Jag har under de senaste dagarna skrivit massvis av prov så har nästan skrivkramp nu också, galet. Jag har bokat biljetter till Köpenhamn så i December åker jag och Astrid dit för att se Julian Casablancas+the voidz(!!?!?!?!?!), så jälva sjukt. Har ju avgudat Julian i några år nu och hans soloalbum är ju fantastiska (även om jag älskar the strokes mer än allt annat typ, eheh). Jag har börjat sticka en svart halsduk, efter tre varv eller något gav jag upp. Jag har varit förkyld. Jag har lyssnat på massa asnice musik eftersom att det släpps nya album hela tiden just nu, galet. Jag har träffat bra personer lite då och då. Sedan förra veckan hade jag ju höstlov vilket var så efterlängtat. Tänkte att vi kunde ta en titt på vad jag gjorde en dag!
På onsdagen åkte jag och lillasyster till radiohuset. Vi skulle nämligen på P3 live session! Vi var där två timmar tidigare då vi trodde att det skulle vara massor av folk där, men det var ju såklart tomt......... Under tiden vi väntade satt jag väl mest och var nostalgisk från när jag sett Erik Hassle där ett par gånger (herregud alltså, denna människa som inte spelar i Sverige längre. Var ju över två år sedan jag såg honom nu). HURSOM, de som började spela hette Tussilago och det var helt okejbra tycker jag!
de var duktiga på att spela gitarr iaf, haha.'
Sedan så dök ju han som vi var där för att se upp. Nämligen Thomas Stenström! Har ju lyssnat på hans album fulkultur massvis den här hösten så jag var ju jättelycklig över att få se honom live. Han spelade några låtar och blev intervjuad och det var så himla bra. + enligt mig att han bara körde låtar från fulkultur pga har ju inte lyssnat in de gamla låtarna, eh. <3<3 efter fick vi träffa honom och jag höll väl på att dö av lycka. Vi high-fivade, jag tackade för hans asbra musik, samt att han sa att jag hade ett fint namn (alltså enda gången det är bra att heta Felicia är väl när Thomas Stenström fått för sig att använda det namnet i en låt, haha). Lycklig dag.
Pistols at dawn
knäppte en bild i veckan
En verklighet
Måndag 15/9-2014
Igår somnade jag med en klump i magen och idag vaknade jag upp till verkligheten. Den verklighet där 13% av sveriges befolkning röstat in ett rasistiskt parti till riksdagen. 48 mandatplatser till ett gäng som är emot rasifierade, hbtq-personer och kvinnor. 13% innebär mer inflytande till ett parti som kränker folk. Jag är så fruktansvärt besviken, och rädd. Men samtidigt så får vi inte ge upp utan fortsätta kämpa mot rasismen. För antirasismen kommer alltid vara starkare.
Tre bilder från de senaste veckorna
jag har inte så mycket att uppdatera med just nu. Det händer inte så mycket i mitt liv. Jag vaknar går till skolan kommer hem och somnar (var av att jag inte fotar någonting alls knappt). Hursom, rätt mycket musik har jag ju i och för sig lyssnat på. Jag har upptäckt hur bra glasvegas senaste album är så lyssnar på det massvis. Men även Thomas Stenström och hans nya album. Alltså <3<33<3<<3 Samt att Julian Casablancas släppt en ny låt (på 11 minuter och den är asbra <3) och så massa annat så klicka här istället för att komma till min spotifyspellista (i slutet kommer det massa ny musik, har ju jobbat på den här listan i två år nu ju)
en annan dag fick jag för mig att testa kaffe. Tänkte att det luktar ju så fasligt gott + att det såg fint ut (eh). Men det var dock inte lika gott som det såg ut och luktade. Kiwin var god dock.
en annan dag var det regn. Väldigt mycket regn. Fast det var fint och det var gosigt att sitta inomhus och krypa ned under täcket och titta på film.
Stadsodlarfestival
idag var jag inne i stan och nämligen för att gå på stadsodlingsfestival. Min mamma stod nämligen där så jag åkte dit med mormor, hennes kompis, moster och kusin. Så gos. Det var i fatburen och det var fullt med folk överallt.
kusin sprang, fining.
Folk sålde blommor, grönsaker, chillisar (iiih!!) och en massa annat.
dessutom var det ju perfekt väder idag. Kändes lite som sommarens sista varma helg (eller det vet en ju aldrig). Dock så dök det upp massa getingar med värmen, ugh.
det såldes äpplen.
i den här miljön är en ju inte direkt van att se fatburen i. det fanns så mycket kul att gå runt och titta på.
grönsaker.
det var ju sjukt mycket folk så valentin satte sig och vilade lite samt posade lite för kameran.
Fascinerande ändå att det finns så mycket olik sallad tänkte jag.
på ett ställe fanns det ett badkar fullt med olika salladssorter.
Fascinerande ändå att det finns så mycket olik sallad tänkte jag.sen på en annan plats fanns det vagnar fulla med blommor. Så mycket finurliga människor som kommit på det här.
sen sa vi hejdå till alla stadsodlare
så letade vi efter en loppis som vi ändå inte hittade samt åt glass på StikkiNikki.
Filmtips
tänkte att jag skulle göra ett filmtips då jag såg en så himla gosig film igår. Mina päron heter den (eller ja mes héros på originalspråket-franska). Det var en sån där film som bara var fin att se utan någon jättestor och självklar handling. Men för att försöka beskriva det lite kort så är det en man som flyttar in hos sina föräldrar efter att han haft konflikter med sin fru. Samtidigt så gömmer hans mamma en liten kille vars mor förlorat sitt uppehållstillstånd i landet. Så får en följa med under deras vardag. Dessutom är filmen filmad så sjukt fint i asfina miljöer så jag satt bara och ååh:ade filmen igenom. Så sevärd (dock minus för att det inte var så många kvinnor med i filmen.)
(bilderna är föresten ifrån filmen allihop!)
All or nothing
igår var jag och syster i stan med farmor. Vi gick runt på söder, åt på pizza hut (såklart, haha) och instagramade (vilket vi ser farmor göra på första bilden). Finigt.
är försten dödslycklig då Elliphants spelning från Bråvalla finns på p3! Har lyssnat om och om igen hela veckan. Ifall ni vill lyssna så bör ni klicka här.
Gustavsbergs porslinsmuseum
idag åkte jag, syster, mamma och mormor till Gustavsberg för att gå på porslinsmuseet. Jag och syster tyckte dock inte att det var så intressant + att det var asvarmt så vi gick ut och satte oss utanför rätt snabbt. Jag blev helt kär i byggnaden pga älskar ju tegelhus <3 min dröm här i livet är ju att bo i ett tegelhus, fast inte i Gustavsberg då utan i London.
Sistah.
syster+älsklings huset <3
sen så målade syster porslin. Jag skippade det pga asdåligt tålamod samt att jag är sjukt dålig på allt som har med att rita och måla att göra. Ida däremot är ju desto bättre på det. Hon målade en tant på en tallrik.
jag var där för några år sedan med bestie och hennes familj (har jag för mig iallafall) och då målade jag en prickig kopp som jag tappat bort nu, wops.
när Ida var klar så gick vi ut igen och jag kärade ned mig helt i ännu fler tegelhus <3<3<3
det fanns ett hotell och där utanför stod det två cyklar. Viktigt att föreviga på bild måste jag ha tänkte väl jag eftersom att jag nu har bild på de.
sen så var vi ju inne i deras butik. Ida shoppade muminmuggar och var helt överlycklig, haha.
mammi och mormor. Idag var det dessutom en himla bra dag att åka iväg då det var så himla mycket svalare än vad de varit den senaste månaden (halleluja).
sedan åkte vi tillbaka till slussen igen för att få i oss något att äta innan vi fortsatte hem med pendeln.
Min stad
Jag saknar den här staden så himla mycket att det gör ont i hela mig. Jag visste nog inte ens att en kunde bli helt förälskad i en stad, men det kunde en visst. För att - i London blev en del av mig kvar.
Falsterbo
ifrån Falsterbo. Gah det var så fint att bo nära det här i ett par dagar (ser ni att det är kossor längst bort i bilden, vid vattnet? Så gosigt).
En måndagseftermiddag
i måndags så åkte jag till söder där jag mötte upp Micca. Det var så jäkla fint att se henne efter att inte setts på en månads tid. Så himla konstigt när en är van att träffas varenda dag i skolan. Vi hade tänkt att hitta ett fik men när vi konstaterade att vi bara hade gått runt i cirklar gick vi till Ica och köpte jordgubbar istället. Bra sak. Sedan pratade vi igen allt som vi missat sen vi fick lov. SÅ bra eftermiddag.
Allsång på skansen
i förra veckan smsade jag Emmi och ba "hallå följ med mig på allsången på tisdag" var av att hon svarade "okej!", så i förrgår åkte vi minsann till Skansen sjukt förväntansfulla. Iallafall jag som skulle få se en av mina favvisar igen!
vi var där när klockan var ett och var helt förundrade över hur lite folk det var? Vi fick en så bra plats trots att vi inte varit där och köat sen insläppet vilket man behövt göra tidigare år.
de var fullt igång med alla repen och här har vi Dough Seegers + gitarrist.
Även Petra gick runt och övade på allsångerna, såklart.
Ison och Fille repade. Hade ju lite koll på vilka de var efter We Are Sthlm förra året när jag fotade där, eh.
Sen inföll även skräcksenariot för mig och Emmi. Känner en oss två väl vet en hur mycket vi inte tycker om dans. Ja alltså jag får rysningar av att ens titta på det (förlåt ifall jag har någon dansare som läser det här <3<3<3) och när jag fick reda på att vi själva skulle dansa i publiken så kände jag mest sdfghjklaNEJ. Hah så vi stod där blickstilla och ba :)))) Under repet passade jag på att fota nästan hela tiden istället, woops.
Men det gjorde inte så mycket för sedan fick jag ju se den här gudinnan igen, för tredje gången den här sommaren <3 Hon som jag var där tack vare. Alltså fantastiska Laleh. Blir lika berörd varje gång jag ser henne och är så lycklig på hennes konserter. Tror att hon är ett musikaliskt geni, mhm. Är dock så himla ledsen nu för att det var sista gången (bara för i sommar, hoppas jag) men tänker leva på den här dagen ett tag framöver för så himla fint, hihi.
Pizzapicknick
knöt på mig dessa skor igår och åkte till farmor.
Det var jättelänge sen jag var där sist så det var himla fint. Min kusin Emma var också där och det var så kul att få umgås med henne också då vi inte ses speciellt ofta då hon bor i en helt annan stad.
Emma (kusin) satt och spelade på sitt rosa nintendo, bästa underhållningen. Enligt henne själv iallafall
Farmen!! (så himla knas pga började kalla henne farmen för massa år sedan på skoj först, men har fortsatt med det så även kusin säger det nu, hah)
samt åt fetaost (+pastasallad)
Efter att vi gjort detta ovan + solat massa, spelat försvunna diamanten och pratat om vad som hänt sen sist åkte jag hem.
det första som hände när jag öppnade ytterdörren och ropade hej var att syster sprang fram till mig och skrek av eufori att vi skulle köpa pizza och äta ute i gräset på gården. Så ja vi gjorde det. Här är en väldigt glad och nöjd syster.
och så obligatoriskt att blåsa såpbubblor såklart, om man heter Ida.
Sen gick vi in snabbt som attsikans då det var så jäkla kallt.
090714
alltså iih vill ni veta någonting fantastiskt? Jag har äntligen blivit frisk från den här sommarförkylningen jag haft sen jag fick sommarlov, samt att jag inte har något jobb mer (eftersom att de bara varade i tre veckor) så jag har sommarlov på riktigt nu! Så himla fantastiskt känner jag och nu ska det då ändå bli sommar på riktigt och jag tänker ta vara på varenda jäkla minut av ledigheten, gah. Ska lapa sol, bada, fota (massvis. Herregud har knappt rört min kamera på en månad förutom de bilder jag knäppt här över), picknicka, gå på ett par konserter till samt umgås med asbra människor. Wih.
Föresten så går jag omkring så här hela tiden nu då jag hittade min mammas gamla byxor. Visst är de fina? Älskar ju min andra prickiga byxor och de här är ju nästan ännu bättre. Så lycklig!
Tre dagars musiklycka
I söndags kom jag hem efter SÅ bra dagar i Norrköping och Bråvalla. Tänkte att vi kunde titta på mitt och Carros äventyr. Vi satt på centralen med våra enorma väskor, gahd vad jag hade ont i axlarna sen den dagen.
hedjå Stockholm och hej Katrineholm blev det först, för där skulle vi nämligen byta tåg.
Hej Erik aka ambassadören 2011!
åkte ännu lite mer tåg innan vi tillslut kunde gå av i Norrköping. När vi väl kom fram insåg jag hur mycket jag minns av den här staden sen jag var där för tre och fyra år sedan. Dock var det inte alls lika lätt att hitta till vandrarhemmet vi skulle bo på. För ja vi var så himla lyckliga då vi hittat ett vandrarhem att bo på under dessa dagar. Enligt de som ägde det låg det bra till och trafiken gick ofta så det var ju perfekt tyckte vi. Att det sedan tog 40min från stationen dit med en buss som gick en gång i timmen var väl en annan sak. Hittepå av de på vandrarhemmet.
Vi satt inne i stan och väntade på bussen i 30min. Det gjorde dock inte så mycket pga asfint väder och vi kunde känna in staden ännu lite bättre.
sen kom vi fram! det låg jättefint till så det var ju fint ändå. Dessutom fick vi reda på oss Markus Krunegård gift sig där(!?) så de hade deras bröllopsfirande i samma byggnad där jag och Carro bodde i. Vägg i vägg till och med. Så sjukt.
RUNDTUR NU! här bodde vi.
Trots att vi bara var två personer hade vi ett rum som var enormt med fler sängar än vad vi behövde. Sedan hade vi två soffor och dem var bäääst <3<3
huset närmast på bild är huset där köket låg. Första dagen vi skulle använda den ena spisen och efter det luktade det bränt därinne. Farlig sak. Hursom, huset längst bort på bilden är toaletterna och dit ville en inte gå sent på natten.
första dagen åkte vi även på äventyr till Hemköp vilket endast skulle vara en km bort, men det tog nästan 15min med buss..... de på vandrarhemmet måste lära sig sträckor tänkte vi.
men nog för onsdagen! nu går vi vidare till torsdagen då festivalen började. Jag gick i min stickade tröja vilket blev sjukt varmt sen och jag var mest trött med tanke på att jag tog penicillin mot öroninflammation.
första spelningen för festivalen blev herr Krunegård.
och sen svenska björnstammen. Vi stod dock bredvid en enorm högtalare så trodde att jag aldrig skulle få tillbaka min hörsel med tanke på att jag nästan var döv sen innan (haha ok inte riktigt kanske, men det kändes så).
min festivalkompis i motljus. Så icke lyckad bild, hah </3
såg jake bugg i 20min för att sedan se Lana del rey i 20min. Sedan var vi tvungna att åka hem då våra bussar som gick en gång i timmen inte heller gick till senare än 22.30............. men det gjorde inte så mycket pga var aströtta ändå. Enda besvikelsen är väl att vi missade M.I.A.
vi gick därifrån och det var en superfin solnedgång. Alltså så himla vackert.
dag två då! Vi satt och köade då Linnea Henriksson skulle spela vilket jag var aspepp på. Sen så dök de här molnen upp och jag satt bara och tittade på hur det blixtrade till på himlen hela tiden. Det såg så himla mäktigt ut, men helt plötsligt kom det världens knall till så jag och carro tittade bara på varandra och tänkte att nu var det nära. Det var det ju också, vilket vi fick reda på när Linnea gick upp på scenen och berättade om vad som hänt. Så himla tragiskt.
Linnea var sjukt bra ändå dock. Vi dansade i världens regn och vattenpölar och det blev en sån där magisk stämning. Jag såg ju henne för ett par år sedan och minns att jag då också tyckte att hon var bra och alltså ja. Var helt lyrisk efter. Dessutom så gästade Lilla Namo också, iiih!!
sen var vi dock så kalla att vi inte kunde sluta huttra så vi tog spårvagnen in till Norrköping.
så gick vi till Knäppingsborg! Jag såg ju Erik Hassle (+ lilla sällskapet) där för tre år sedan och jag var så stolt att jag lyckades lokalisera mig dit så himla lätt nu.
Wah så blev det lördag och sista dagen på festivalen, vilket var den dag jag sett fram emot allra mest. Vi möttes av ett regnigt Norrköping igen men de enda jag kunde tänka var att Jag ska se Elliphant idag! Så det gör ingenting. För det var min enda känsla.
vi hamnade på ett fik som var jättegosigt och det var bra att kunna värma sig innan vi skulle åka tillbaka till festivalområdet igen.
vi såg The Hives som var ASBRA. Jag lyssnade på dem litegrann för några år sedan men hade glömt bort hur bra de verkligen var. Denna lycka dessutom när jag såg imorse att de ska spela på grönan i september, iiiih! Samma kväll såg vi även The Kooks och Mando Diao. Hela jag var ett helt känslokaos den här kvällen och när de började prata om Kristian höll jag på att börja störtgråta, jisses.
Wah så blev det lördag och sista dagen på festivalen, vilket var den dag jag sett fram emot allra mest. Vi möttes av ett regnigt Norrköping igen men de enda jag kunde tänka var att Jag ska se Elliphant idag! Så det gör ingenting. För det var min enda känsla.vi började dock med att se Laleh. Denna fantastiska kvinna <3 det är en sån himla speciell stämning på hennes konserter och alltså jag kan inte beskriva känslan. De gånger jag sett henne iår har jag fått någon insikt om hur mycket jag älskar musik och att det stället jag trivs bäst på är vid kravallen, hah <3
efter hennes spelning sprang vi iväg i leran (alltså hah var så orolig för att ramla pga geggigt och halt) då vi skulle till scenen där elliphant skulle spela en timme senare. Förstår ni lyckan eller när vi kommer dit och det är helt tomt. Vi sprang till platserna i mitten och samtidigt började de fixa uppe på scenen. Stod bara och log hela tiden och var så himla pirrig men så sjukt peppad då jag skulle få så Elli igen <3<3<3
och alltså konserten. Jag kan nog inte beskriva med ord hur bra hon var. Men alltså ni förstår ju denna lycka när en av ens absoluta favoritmusiker står några meter ifrån en och spelar den musik som man älskar så fruktansvärt mycket. Precis som på kentfest började hon med tekkno scene och alltså <33<3<33<<3<33<3<3<3
dessutom var det ju rätt fantastiskt att hon spelade i 75min (med tanke på att de flesta andra spelade i 60min) så hon hann ju nästan spela alla sina låtar (förutom Paint the world................... fett sad) men hon spelade Pac Man(!!!!) vilket egentligen är en duett med Erik Hassle (eh) och alltså var så lycklig då jag nästan gett upp om att få höra den live <3<3<3<3<3<3 (ok så mycket kärlek). Sen körde hon nästan alla sina nya låtar som fortfarande inte är släppta i Sverige (soundcloud är dock bäst i detta läge), Ketchup (som inte är släppt ordentligt förutom på youtube) och det var så coolt pga hon kör aldrig den live. Sen spelade hon massa annat också, som shoot me down (!!), could it be, more fire som också är några av mina favvisar. ååååh
under slutet av konserten frågade om hon kunde hoppa ned från scenen-vilket hon gjorde och hon började med att gå fram till mig och ta mig i handen!!!!!!!!! alltså förstår ni denna glädje eller??? hade dessutom ögonkontakt med henne massa gånger under spelningen men alltså nu??? Sen så klättrade hon upp på kravallen och ställde sig precis framför mig. Gahd. Jag brukar annars få lite panik när det blir asmycket pubiktryck men jag var så lycklig att jag glömde bort det hela. Alltså jag kunde verkligen inte sluta le. Hon var så bra <3<3
det här var lätt den bästa konserten jag varit på under ett par års tid och att jag bidrog till att min förkylning blev 450ggr värre genom att skrika och sjunga så mycket var det värt pga hade världens bästa 75 minuter. ÅÅÅH vad hon är bra!?!?!? <3<3<3<3<3 (ok ja jag fangirlar sönder här, mhm)
sen såg vi ett par låtar av Melissa Horn innan vi åkte hem igen pga ingen av oss var peppade av att vara kvar. Jag kände ju liksom inte att någon kunde toppa Elli, ehehee. Hursom, den här bilden är tagen vid djäkneparksskolan där vi bytte till buss/spårvagn och det var öde hela tiden. Saknade Stockholm en aning då. Sen satt vi i vårt rum och åt chips samt lyssnade på Elliphant ännu mer (alltså ja ca den enda musiken jag lyssnar på just nu, mhm).
sedan var det helt plötsligt söndag och vi skulle åka hem. Hejdå norrköping!
hejdå bussen som bara gick en gång i timmen. Dig saknar jag inte. Det var så himla skönt att komma hem sen faktiskt och bara sova samt berätta allt detaljerat för mamma och syster, hihihih.
och sen så kan vi avsluta hela inlägget och helgen med en till bild på Elliphant bara för att liksom, haha.
Ok så gör vi en topp fem på de bästa konserterna:
1. Elli
2. Linnea Henriksson
3. Laleh
4. The Hives
5. Krunis
Nu vet jag inte vad jag ser fram emot längre pga ska inte på någon mer jättejättebra konsert, sad. Förövrigt har jag tänkt att jag ska bli lite bättre på att uppdatera här pga saknar det så mycket. Jag hoppas att ni har det bra.
En midsommar i svart och vitt
igår var det ju midsommar (nähä) och då jag legat hemma sjuk sen i tisdags (så himla dumt att det inte ger sig) firade vi lite hemma. Mormor kom på besök och så åt vi god mat. Fint tycker jag. Trots att jag var dödstrött sen. Här har vi ju syster iallafall som utbrast "nej du kan ju inte fota mig när jag ler!!" när jag tog den här bilden. Förlåt Ida, haha.
vi åt massa plockmat vilket var allt från klassisk midsommar mat, som sill och potatis osv, och så hade vi annat som nachochips och guacamole.
mamma <3
och mormor!
och så fikade vi i form av jordgubbar, glass och maränger <3
Nu är jag ju lite halvorolig sådär eftersom att jag och Carro åker till Bråvalla på onsdag och ifall jag inte är frisk då kommer jag aldrig förlåta mitt immunförsvar.
Kentfest
igår var det ju äntligen dags för kentfest som jag räknat ned dagar till så länge. Kan ju säga att det verkligen levde upp till mina förväntningar och ååh. Dagen till ära så hade jag en Frida Kahlo gnuggis på armen. Bäst <3<3
jag var där med världens finaste vän, Ljungis alltså och haha detta äventyr när vi skulle försöka hitta till platsen där de låg. I 30min virrade vi runt och när vi var vid en hamn och höll på gå på en båt insåg vi att vi hamnat väldigt fel. Men tillslut så hittade vi rätt, 10min lagom till insläpp. Här satt vi hursom på läkaren och tittade ut över området, fab.
wiih. Så rosa och fab. Jag var dock besviken som inte fick fota (inte så konstig men tanke på att man nästan aldrig får det på konserter, men ändå). Jag hade dock med en engångskamera så jag är så pepp på att framkalla de bilderna nu.
sen såg vi Tove Lo, var väldigt bra. Jag fick ju reda på vem hon var förra sommaren när jag var på fotokurs och fick fota på We are Sthlm, då spelade hon nämligen och jag minns att jag tyckte om henne redan då.
sen satt vi här och smålyssnade på Nina Persson, så här har vi mig. Vid det här tillfället var jag jättepirrig då konserten efter Nina på den stora scenen skulle vara Elliphant.
och wipps stod vi framför scenen jätteförväntansfulla. Jag skulle liksom få se en av mina absoluta favoritisar live för första gången och det var så stort. Ah denna lycka.
de 30min hon spelade sen var så bra <3<3 jag var väl dock ensam om att tycka det har jag insett efter att ha läst twitter+recensioner, men nä det var bara ren eufori. Jag har ju inte kunnat sluta lyssna på henne sen jag hittade hennes musik i höstas någon gång och att äntligen få höra det live och kunna stå där och sjunga med till låttexterna. Alltså iiiiiih (ok ja jag är glad). Ser fram emot Bråvalla så mycket nu där vi ska se henne igen. Alltså lyckomånad.
sen väntade vi lite till men tiden gick så himla snabbt när vi stod där och gjorde ordlekar så helt plötsligt dök nedträkningen upp och snart stod vi där i ett folkhav och sjöng, skrek och dansade till Kent. Så himla underbart. Dock så missade jag hela euforistämningen då jag fick så himla mycket ångest ganska tidigt in på konserten. Jävla skit.
så sen hamnade vi visst här då jag inte klarade att stå kvar. Det kändes som ett så stort misslyckande men konserten var fin ändå.
och så avslutades allt med konfetti och fyrverkerier till mannen i den vita hatten. Så himla fint <3<3
